Rolles Atelje

Nu har jag äntligen kommit mig för att göra klar min stora tatuering på låret.
Blev så här:



Inte så tokigt ändå.
Får se vad det blir härnäst. Jag kan ju inte plottra hur mycket som helst på mig själv. Inte för att det spelar så stor roll på den här kroppen, men nån måtta får det ändå vara. Kanske en liten till någonstans.....
Det är ju så jäkla kul!

Ha de bra
Rolle

Ibland måste man göra om lite för att inspirationen skall komma tillbaka. Man blir liksom så jävla less det gamla och invanda. Då får man tänka till lite och det behöver inte alltid bli så invecklat och krångligt för att man ska bli nöjd.
Inte dyrt heller för den delen.
Här hemma har vi hjälpts åt att städa ur ateljen ordentligt.
Sedan satte vi oss ner och tänkte till hur det kunde bli bättre.
Några skåp på vägen .Lite målarfärg och ett par hyllor.
Allt detta hade vi redan  så det kostade inte någonting. Skåpen hängde redan ute i baracken som står på gården.
Sedan flyttade vi in lite möbler som vi också hade sen tidigare. Flyttade om lite och vips så hade jag en helt ny atelje med mycket mer utrymme och luft än tidigare.
Härligt !
Nu har jag en riktigt fräsch hörna där jag kan sitta och göra mina små tatueringsjobb, samtidigt som jag ändå har kvar själva ateljen  där jag målar och fixar med tavlor o annat.

Det här känns jäkligt skönt och nu har jag fått ett rum där jag trivs och där inspirationen kan flöda igen.
Det fungerar faktiskt. Det har varit ganska dött med kreativiteten sista halvåret, men nu börjar jag känna lust flör att skapa igen och det känns bra.
Allt detta bara för att vi med enkla medel gjort om och förändrat lite.

Ha de bra
Rolle

Ja i helgen kom jag på att jag skulle göra en till tatuering. Man måste ju träna, för det är inte lätt skall jag säga. Speciellt att göra på sin ena arm.
Men så här blev i alla fall resultatet och jag känner mig ganska nöjd.




Ett klassiskt ankare passar väl bra.
Samtidigt passade jag på att fixa till den allra första tatueringen jag gjorde. Tecknet för Sagitarius. Skyttens tecken.
Den var alldeles ljus och ful men nu har jag skärpt till kanterna och lagt lite skuggor i kanterna så nu känns den mycket bättre.



Det här blir bara roligare för varje gång. Men det är inte lätt och jag är full av beundran för tatuerarproffsen som man ser på TV. Miami Ink. t.ex.. Det är riktiga konstnärer.
Det sämsta med att tatuera på sig själv är att allt hamnar på vänster sida eftersom jag är högerhänt. I alla fall på armarna.
Jag har kvar lite finputsning av den stora på benet så den kommer att visas senare.

Ha de bra
Rolle

Kolla in bilen!!
En sådan hade min farsa när jag var 13-14 år. Det är en Chevrolet Corvair. Visst ser den läcker ut! Med svansmotor och allt !
Men det kan jag säga, det fanns inget som helst värmepaket i denna annars så läckra bil!

En vinterdag när jag var pojk skulle jag ,farsan och min morbror Thord fara till Grövelsjön och fiska ett par dar ( Norra Dalarna). Vi körde från min hemort, Mora. Med denna bil på vinterföre och väldigt kallt. Det var ett äventyr som sitter kvar än idag i minnet.
Själv fick jag sitta i baksätet så klart. Jag var ju bara barnet. Inpackad i en tjock sovsäck. Min uppgift under denna resa var att agera värmepaket !

Sittandes i sovsäcken fick jag hålla i en gasoldriven blåslampa och hålla den på lämplig höjd och avstånd för att vindrutan skulle hållas fri från is. Samtidigt var det viktigt att jag inte höll lågan för nära framsätena eller att jag råkade bränna av någon hårtofs på gubbarna fram. När det blev för varmt skrek någon av gubbarna att jag måste stänga av eller dra ner på lågan. Det var en spännande resa ska ni veta.

Hela tiden på helspänn satt jag där i baksätet och vickade blåslampan sakta fram och tillbaka för att få jämn värme, dels så vi inte skulle frysa och dels så att vindrutan skulle hållas klar. Ett riktigt konststycke ska ni veta ! Gissa om jag var glad när vi kom fram!

Jag minns också hemvägen. Det var mycket snö och meterhöga plogkarmar.
Farsan genade nog så mycket i en högerkurva. Det han inte märkte var att det stack ut en spetsig träbit från en timmerstock som låg inplogad i plogkarmen. Det blev en jäkla smäll och när vi stannade var det en jättebuckla på högerdörren. Det visade sig att stocken hade rivit bort ett stort sjok av spackel från dörren där man helt enkelt i stället för att slå ut en tidigare buckla hade spacklat över den. Måste ha gått åt minst ett par kg spackel.

Konstigt nog så hördes inga svordomar från fadern. Det var bara sånt som kunde hända menade han.
Det var tider det !

Huruvida vi fick någon fisk eller ej det minns jag inte. Men resan dit och hem den minns jag mycket väl.
Märkligt hur vissa saker stannar kvar i minnet hela livet . Ändå tycker jag att minnet sviker år efter år. Speciellt om man ska komma ihåg något som är viktigt.
Kanske allt ändå inte är så viktigt som man vill göra gällande.
Kanske det är sådana här minnen som är viktigare. Att få följa med farsan på ett äventyr när man är grabb.

Tja vad vet jag. Jag minns inte.

Ha de bra
Rolle

Efter ett jättelångt sommaruppehåll känner jag att det är dags igen med bloggen. Frånsett några enstaka kortisar så har det inte blivit mycket skrivet på denna sida.
Lovade ju att visa björnen när den blev färdig. Så här kommer en bild på den:



Nu är det bara att sätta igång med nästa....

Idag har jag kört vidare på min bentatuering. Den blev nyss klar så jag får väl visa upp den när den läkt.
Annars flyter väl livet på som vanligt med jobbet och hobbyverksamheterna.
Lovar att det kommer mer på denna sida i fortsättningen.
Ha de bra
Rolle