Intryck av våren
Tänkte bjuda på lite härliga vårbilder från en brygga intill min arbetsplats. Svanarna är i full gång med sina vårlekar och det tjattrar hela dagarna ifrån vattnet. Dom flyger runt och skriker och snattrar i något som verkar vara ren vårglädje.
Än far dom hit och sen far dom dit.....
Kors och tvärs far dom och så landar dom ett tag och simmar runt i vattnet och snattrar med varandra.
Sen kan dom plötsligt lyfta igen, flyga en bit för att därefter landa och tjattra vidare. Det är häftigt att se när dom springer igång på vattnet för att få upp farten och sakta men säkert som ett stort flygplan får dom luft under vingarna och drar iväg.
Utanför bryggan står den gamla förtöjningsstolpen och väntar på att båten sätts i vattnet.
Lite längre in i viken syns ensarna som vägleder båtfolket på sin väg in mot Norra hamnen i Piteå
Är det inte vackert så säg !
I bakgrunden kan man skönja Piteå stad.
Det är verkligen en härlig tid vi går till mötes med förhoppningar om en lika varm och skön sommar som i fjol.
Hoppas ni får en bra helg
Rolle
6 år av saknad
Min son Mikael gick bort.
Vi tänder ett ljus för honom idag.
Text: Rolle
Jag drömde vackra drömmar, men jag sov på tunna moln
och plötsligt sprack dom sönder, jag föll djupt ner i ett hål
Ja, jag drömde vackra drömmar men blev väckt ur min sömn
och där stog jag mitt i verkligheten, vilsen, kall och stum.
Och nere där på botten blev jag fast ett längre tag
När som bitterheten sög sig fast, tills jag vaknade en dag
Jag såg att runt omkring mig fanns det många som jag
Som väckts ur sina drömmar i ett endaste slag.
När jag tänker tillbaka, ja då kommer dom igen
Alla fina glada minnen från din tid hos oss min vän
Och idag när bitterheten tränger på så tänker jag
Han har bara farit bort på en resa för ett tag.
Fastän meningen med livet den är svår att förstå
Ska du veta att du lämnat mycket efter dig ändå
Och jag tror nog attt vartän din resa fört dig min vän
Så kommer vi på något sätt att träffas igen.
Pappa
Det är svårt att förstå att det redan gått 6 år. På något konstigt sätt har man lärt sig att leva med det, men saknaden efter Micke är stor
Ha de bra
Rolle
RÖR-EL-SE
Ha de bra
Rolle
Då gjorde jag bort mig igen....!
Det ringde en kund till mig på jobbet och ville att jag skulle komma och se på en gammal gravsten som jag skulle rusta upp och gravera in ett till namn på. Vi bestämde att vi skulle träffas vid det lilla kapellet bredvid kyrkogåren i Piteå.
- Jag har en silverfärgad bil sade han och jag väntar vid kapellet när du kommer kl. två.
Sagt och gjort. Kvart i två for jag dit och där stog alldeles riktigt bilen med mannen sittandes vid ratten. Jag körde fram och vinkade till hälsning. Han vinkade tillbaka, startade bilen och for iväg.
- Va fan ? tänkte jag. Vart ska han? Kanske han ska köra runt och gå in på kyrkogården från den andra sidan. Det är ju ganska långt så....
Jag hakade på och han körde ganska fort så det gällde att gasa. Men döm om min förvåning ! Han körde bara vidare ! Vad menade karln ? Kände att jag blev lite irriterad ! Han vinkade ju åt mig vid kapellet !
Plötsligt svängde han av från vägen och in på parkeringen på Dollarstore. Jag saktade in och väntade att han skulle komma fram och prata med mig. Men icke sa Nicke ! Han parkerade bara och gick in i affären.
- Jäklar ! Det måste vara fel gubbe!
. Oj,oj undrar vad gubben tänkte när jag drog iväg efter honom i full karriär med den stora firmabilen alldeles bakom hans kofångare ! Han måste ha tänkt att jag var nån galning när han stirrade på mig i backspegeln !
Jag skyndade mig tillbaka till kyrkogården och kapellet och mycket riktigt ! Där stog en till silverfärgad bil och föraren stog utanför och väntade.
- Jag var ju här när du kom, sade mannen med silverbilen. Varför for du iväg? Såg du mig inte?
Kände mig ganska dum när jag förklarade att jag inte sett honom och att jag trodde att det var han som for iväg i den andra bilen. Tack och lov skrattade han bara och sade att sånt händer alla.
Men jag kände mig ganska dum i alla fall.
Ha de bra
Rolle
Vätten klar för leverans...
Ja så här blev vätten. Den är drygt en meter hög och gjord av gran. Hoppas att dom blir nöjda.
Ha de bra
Rolle
Djur som tisdagstema
Djur är nog det jag avbildar mest med min motorsåg. Här en björn som jag nog visat förut.
Ha de bra
Rolle
EN RIKTIG SKITVÄDERSHISTORIA !
Såg för länge sen på TV en film som hette " Vi hade i alla fall tur med vädret" . En historia om en man som hade ett riktigt litet helsike under hela sin semester.
Nu vill jag inte göra mig märkvärdig på nåt vis, men jag har faktiskt varit med om nåt liknande.
I mitt förra äktenskap hade vi hundkennel min dåvarande fru ( vi kan kalla henne X:et ) och jag. Vi födde upp Bearded Collies. Härliga hundar med långt, långt hår.
Nu var det så att vi skulle på semester till mina släktingar i Mora. På vägen dit skulle vi passa på att ställa ut två hundar på en stor utställning i Östersund. Som sällskap på resan följde ett annat par som också skulle ställa ut. De körde sin egen, helt nya lilla japanska kombibil. Vi kan kalla dem Togga och Lisa. Togga var mycket noga med att den nya bilen skulle "köras in". Det innebar att han inte fick köra över 70 km i timmen.
Nåväl. Då var det bara att starta mitt i natten för veterinärbesiktningen på utställningen var kl. 06.00
Kl. 24.00 stuvade vi in våra tre barn, Micke, Ronny och Carola, två hundar och en massa packning i vår gamla 245:a och drog iväg. Togga fick köra först och bestämma farten plus att han visste en genväg som skulle gå fortare att köra. Vi harvade på i vad som kändes som en evighet i 70 km i timmen och framåt femtiden på morgonen började jag att ana oråd. Var tusan var vi någonstans? Körde ifatt Togga och stannade av honom. Gissa vad!? Han visste inte heller var vi var.
- Ja då får du knacka på i nåt hus och fråga, sade jag ganska så irriterad och trött. Du sa ju att du visste om en genväg och nu står vi här mitt ute i ingenstans och vet inte var vi är. En timme före vet-besiktningen!
Efter några dörrknackningar hos en massa förskräckta människor fem på morgonen öppnade äntligen en gammal man som kunde berätta att vi var på helt fel väg.
-Men om ni genar tvärs över skogen här så har ni inte så långt kvar.
Vi tackade och drog iväg. På en väg byggd för traktorer!
Äntligen framme i Östersund väckte vi våra stackars barn och sa att det var dags att klä sig. Det blåste kuling och var bara tio grader varmt ute. Micke frågade då var vi lagt hans skor. Vi sökte i packningen och gissa vad?
Alla barnens skor hade vi glömt hemma på förstukvisten!
JÄÄ...LAR !!!
Eftersom hundarna måste besiktas stannade jag kvar med barnen i bilen medan X:et gick iväg med de två rufsiga okammade hundarna.
De stackars barnen var både hungriga och trötta och så klart lättretade. Det kivades och skreks i två timmar innan X:et kom tillbaka med doggsen. Hon hade fått veta att våra hundar skulle visas upp kl. 10.00
Vi satt och väntade i bilen tills klockan var nio och affärerna öppnade. Då ilade vi iväg in i samhället och köpte nya skor till barnen. Tre par skor på direkten !
Väl tillbaka på parkeringen öppnade Micke dörren och klev ur. Han smällde igen dörren rakt över Carolas ena hand så hon tjöt rakt ut.
Trött och iriterad som jag var hoppade jag ur bilen och gav stackars Micke en rejäl utskällning samtidigt som jag lyfte upp Carola och satte mig i framsätet för att trösta henne. Runt om oss fanns en massa folk som stirrade och säkert undrade om jag var riktigt klok.
- Stäng dörren och följ efter morsan sade jag till Micke.
Som sagt. Han smällde återigen igen dörren. Vad jag inte märkte var att jag höll dottern så att hennes ena ben stack ut.
OJ, OJ, OJ, stackars flicka. Nu hade hon klämt både handen och benet !
Vi satt och lugnade ner oss ett tag innan vi också knallade iväg för att köpa lite frukost inne på utställningen. Den enda som hållit sig någorlunda lugn under hela tiden var Ronny. Han strosade efter i sakta mak.
Väl inne, fortfarande med Carola i famnen, gick jag fram till restaurangdisken och beställde mackor och fika. Carola ville inte släppa mig. Hon hade ju ont stackarn.
Jag balanserade barnens frukost och min kaffekopp fram till ett bord. När jag skulle sätta mig ner vickade så klart kaffekoppen av brickan och gissa var kaffet hamnade!
Över Carolas arm!
Hon skrek rakt ut och nu tyckte jag att måttet var rågat. Jag samlade ihop frukosten och barnen och stövlade iväg i rask takt tillbaka till bilen. Där åt vi vår frukost och satt hela dagen. Barnen var ute och sprang av sig lite energi och tristess mellan varven.
Till slut kom X:et tillbaka med hundarna. Nu hade vår Fader i himlen öppnat alla dammluckor och regnet störtade ner. Det var bara att snabbt som tusan rusa ut och öppna bakluckan. In med två blöta långhåriga hundar och så iväg. Efter ett par minuters körande kände jag att det luktade fruktansvärt illa i bilen.
-Säg inte att nån hund har dåligt i magen ! fräste jag till X:et.
Bara att stanna och titta efter. Neej, som tur var hade inget hänt där bak i bilen. Jag satte mig in igen men det formligen stank i bilen. När jag tittade ner på golvet såg jag varför.
Jag hade klivit i en stor hundskit på parkeringen och nu var det utsmetat över hela gummimattan!
Det var bara att stanna igen, gå ner i diket och ståendes i spöregnet tvätta av skon och sedan slängde jag iväg gummimattan till skogs med en lång svordom efter sig. I skick som nyduschad klafsade jag tillbaka in i bilen.
Äntligen iväg. Vi skulle fara ut till E.4:an och därifrån upp till Timrå där vi hyrt två stugor för natten. Jag körde först och sade åt Togga att om han tappade bort mig efter vägen skulle vi vänta vid en gammal nerlagd Statoilmack som låg i början av Timrå.
Väl i Timrå hade han mycket riktigt tappat oss. Han körde ju fortfarande bara sjuttio. Jag vek av och stannade vid den gamla macken och vi väntade och väntade.
Ingen Togga kom. På den tiden hade vi ju inga mobiltelefoner heller så vi kunde inte ringa och säga var vi var.
Till slut svängde jag ut på E4:an och körde sakta efter motorvägen. Halvvägs framme till stugorna mötte vi Togga. På fel sida av vägen, körandes söderut ! Med vajerräcke mitt på E4:an och ingenstans att vända !
- Nej, nej, nej utbrast jag helt uppgivet. Nu skiter jag i det här! Barnen måste få komma in och sova. De är ju både trötta och jäkligt less på hela eländet !
Vi for upp till Timrå och tog in i stugan vi hyrt. Nu var klockan 12 på natten och barnen gick snällt och lade sig. Själv tog jag två burkar öl och gick ut på trappen och satte mig och svepte burkarna i några drag.
Då kom Togga och Lisa körandes. Med dämpad ton sa de godnatt och gick in i sin stuga.
Dagen efter skiljdes vi åt. Togga och Lisa for hem till Piteå och vi fortsatte vår resa ner till Mora. Resten av resan gick helt smärtfritt och semestern blev bra till slut.
Men den resan glömmer jag aldrig ! Vi hade inte ens tur med vädret !
Rolle
Klart man är med i temaveckans foto-utmaning.
Börjar med tisdagens "fågelperspektiv."...
och så onsdagens "grodperspektiv".......
Tycker dom lyckades väldigt bra.Eller hur?
Ha de bra
Rolle
Ja då var den sköna påskhelgen över...
Helgen har varit fylld av diverse göromål , så som vedhuggning och lite lek med motorsågen. Figuren blev inte riktigt klar så jag har inte någon bild på den ännu. Men det kommer.
Lördag hade vi hit alla barnen med respektive på middag. Det är alltid lika trevligt när dom kommer.
Idag packade vi en korg med kaffe, korv och lite fika och for ner till Gagsmark. Tänkte vi skulle grilla och mysa där vid Ytterträsket. Men tyvärr gick det inte att komma fram till sjön, så vi vände och for upp till Anneli och Christer i Källbomark. Därifrån for vi ner till Åbyälven och hittade en mysig plats vid älvkanten. Det blev en härlig dag i solen och Edith och hennes kompis tyckte nog detsamma där dom strosade omkring och fnittrade.
Isen håller på att bryta upp i älven och det brusar och porlar härligt vårligt i det solglittrande vattnet.
På vissa ställen bildas det läckra formationer och små tunnlar i isen. Man skulle kunna gå här en hel dag och hitta nya spännande vinklar med kameran. Man ser hela tiden nåt nytt i isen.
Vår dotter Edith har alltid trivts vid vatten. Där kan hon stanna till och sitta länge och filosoera.
Ja det var en skön avslutning på påskhelgen. Nu är det bara att börja om och jobba i morgon.
En fyradagarsvecka framför oss och sen är det helg igen.
Ha de bra
Rolle
PÅSKKÄRRINGEN HAR LANDAT!!
HA DE BRA I PÅSKHELGEN ALLA TREVLIGA MÄNNISKOR !
ROLLE
Vårtecken
Bland det vackraste vårtecken man kan se är väl ändå dessa skapelser som fladdrar förbi .
Ha de bra
Rolle
En härlig promenad över isen......
Lördag morgon startade vi vår långa promenad över isen. Vi startade vid Svartnäsudden och målet var Svarthällan ute på Rebben. Vädret var perfekt. Ett par grader kallt och solen sken igenom ett tunt dis. Den lilla snö som låg på isen var riktigt hård så det var som att gå på ett jättelikt golv.
Gunnar och Lars-Erik gör sig klara för promenaden.
Vy över Rebben med Svarthällan och dess stugor längst ner. Gunnars stuga ligger strax ovanför bryggan. Hit gick vår färd.
Jag hade bara med min lilla kamera och från början öppnade inte linsskyddet helt. Därav skuggorna på sidorna.
Långt där borta ser man Mellerstön som vi måste passera för att komma ut till Rebben.
Hjälten på promenaden måste man ändå säga att Lars-Erik är. Jag menar, mannen är ändå 67 år. Det är starkt gjort tycker jag. Här med Mellerstön till vänster.
Problemet för mig var att varje gång jag stannade och tog ett par bilder, så hann de andra två gå ifrån mig 50-60 meter. Då var det bara att springa upp dem igen.
Efter nästan 2 timmars promenad närmade vi oss . Nu var det inte så långt kvar.
Lars-Erik spanar längtansfullt mot målet.
Där borta väntade oss en varm bastu och en välförtjänt vila.
Gunnars bröder Tomas och Magnus körde skoter ut dagen före med familjerna så då fick dom ta med sig mat och varma kläder åt oss så vi slapp bära ut det själva.
Sommartid är Rebben ett riktigt paradis med fina badmöjligheter, härliga sanddyner och mysiga stugor som ligger tätt inpå varandra. Ett härligt utflyktsmål för båtfolket.
Om allt detta och mycket mer kan man läsa i boken Piteå skärgård öar stiger ur havet.
Av Mauritz Magnusson och Lennart Boström. En klart läsvärd bok med vackra bilder från hela Piteå skärgård.
Jag fick dessutom äran att vara med och göra illustrationer i boken.
Efter bastu och en pilsner hade vi en lång och trevlig lördag när vi bara tog det lugnt och njöt.
Nästa morgon lagade vi till en rejäl frukost med stekt fläsk och korv, drack ur en panna kaffe och styrde kosan hemåt.
Nu hade tyvärr batterierna get upp i den jä...la kameran så alla bilder jag planerat att ta på hemvägen blev bara en tanke.
Hemfärden gick på norra sidan av Mellerstön och blev lite strapatsrikare än utfärden.
På denna sida blev det långa sträckor med bara blankis varför vi var tvungna att följa stranden på ön där det låg kvar lite snö så att man fick fäste under skorna. Dessutom var det varmgrader så det höll inte så bra och fötterna blev riktigt blöta.
När vi väl hade passerat den långa Mellerstön återstod bara en stor öppen fjärd tillbaka till bilen. Bara och bara. Jag tror att det var den jobbigaste sträckan på hela promenaden!
Flera kilometer lång i stark motvind. När man gått och tittat ner i isen i tio minuter och sen tittade upp igen kändes det ungefär som att gå på ett löpband. Att man stod stilla på samma ställe fastän benen rörde sig.
Det tog oss 2 timmar och 45 minuter att gå hem och det var verkligen skönt att ställa sig i duschen efteråt.
Nu känner jag mig lite sliten i kroppen.
Vi har ju ändå promenerat 3 mil under loppet av ett och ett halvt dygn. Men det var en riktigt trevlig tur och jag ångrar inte att jag gjorde den.
Ha de bra
Rolle
