6 år av saknad
Min son Mikael gick bort.
Vi tänder ett ljus för honom idag.
Text: Rolle
Jag drömde vackra drömmar, men jag sov på tunna moln
och plötsligt sprack dom sönder, jag föll djupt ner i ett hål
Ja, jag drömde vackra drömmar men blev väckt ur min sömn
och där stog jag mitt i verkligheten, vilsen, kall och stum.
Och nere där på botten blev jag fast ett längre tag
När som bitterheten sög sig fast, tills jag vaknade en dag
Jag såg att runt omkring mig fanns det många som jag
Som väckts ur sina drömmar i ett endaste slag.
När jag tänker tillbaka, ja då kommer dom igen
Alla fina glada minnen från din tid hos oss min vän
Och idag när bitterheten tränger på så tänker jag
Han har bara farit bort på en resa för ett tag.
Fastän meningen med livet den är svår att förstå
Ska du veta att du lämnat mycket efter dig ändå
Och jag tror nog attt vartän din resa fört dig min vän
Så kommer vi på något sätt att träffas igen.
Pappa
Det är svårt att förstå att det redan gått 6 år. På något konstigt sätt har man lärt sig att leva med det, men saknaden efter Micke är stor
Ha de bra
Rolle
Otroligt vackert och sorgligt på samma gång. Tack för att du delade med dig av detta! Ha det bra själv!
Fin dikt. Fler ord är överflödiga.
å nej, man beklagar sorgen!
Vilken vacker dikt!
Hoppas dagen blir fin ändå!
/Victoria
Så vackert du skriver.
Hoppas ni får en fin dag med ljusa minnen.
(Hittade hit från Eva)
Man känner sig berörd av det du skrivigt, vackert
Ha det bra
Så vacker dikt, från far till son! Det går inte att föreställa sig, att överleva sina barn, men dina takar och känslor är lätta att ta till sig.
Leva i nuet, fokusera på det som är positivt, värna om varandra... Kärlek... Med kärlek överlever vi nog det mesta!
Många kramar till dig Rolle!
Kära nån...visste ingenting om detta.
Förstår att detta är en tung dag.
Kanske kan du viga dagen åt alla de vackra och roliga minnena.
Din son är nog mer än stolt över att ha en sån fin pappa.
Många stärkande kramar till dig Rolle. Tina
Kära nån...visste ingenting om detta.
Förstår att detta är en tung dag.
Kanske kan du viga dagen åt alla de vackra och roliga minnena.
Din son är nog mer än stolt över att ha en sån fin pappa.
Många stärkande kramar till dig Rolle. Tina
Mycket vackra ord. Förstår att det är en tung dag. Försöker läsa mellan raderna vad det berodde på. Men förstår om du inte vill lämna ut det. Styrkekramar
En vacker dikt du skrivit till en son som gick bort alldeles för tidigt. Det måste vara det värsta, att uppleva ens eget barns bortgång. Det liksom rubbar hela livcykeln. Förstår också hur fruktansvärt det måste ha varit för hans fru/sambo som väntade hans barn. En tröst mitt i alltihop kanske, att få tillbaka en del av honom.
Min mor dog hastigt av en hjärnblödning när hon var 48 år. Enligt läkarna var det en medfödd missbildning som förr eller senare skulle brustit.
Jag förstår att ni lärt er att ta vara på livet medan det pågår, hoppas många fler gör det!
Sänder varma tankar...
Det var jag som av någon anledning blev anonym här ovanför. Kramar igen...
Usch, det måste ha varit fruktansvärt... Saknar ord, kram
Kan inte hindra att tårarna rinner, vilken underbart vacker dikt till en älskad son. Jag beklagar din sorg och att din son fattas dig...Men jag tror som du att en dag träffas ni igen.
Kram!
Fick en rysning när jag läste dikten. Jag har själv tre barn, kan nog inte föreställa mig hur det känns. Men bra minnen är bra att ha till hands.
Ha de gott// kramizar
Jag förstår din smärta, men kan ändå inte tänka mig hur det skulle va om det var jag. Jag är livrädd att förlora mina barn eller min man. Jag misste två storebröder när jag var i tonåren. Var gång jag känner någon som blir drabbad kommer de minnena tillbaka. Igår fick jag ta emot ett besked om att en förälder till ett barn på skolan hade avlidit. Jag kände föräldern, jag var inte människa på hela dagen orden upprepades i huvudet hela tiden. Jag tänkte på den stackars familjen. Fy, så grymt. Vilken orättvis värld vi lever i.
Många varma kramar till dig och din familj.
Sänder mina varmaste kramar denna tunga dag. Visst måste livet gå vidare men det måste vara/ varit fruktansvärt tungt. Dina minnen av er tid tillsammans kan ju trots allt ingen ta ifrån Er...
Det måste vara det värsta man kan råka ut för, att ens barn dör före en själv, helt i fel ordning. Det är nogsom du säger att man lär sig leva med sorgen men det är inget som "går över". kram Helena
Skickar dig en varm tanke!
Jag ska inte säga att jag förstår hur det känns, jag har ändrat det till, att jag möjligtvis kan föreställa mej hur det är att vara med om nåt så fruktansvärt. Vår äldste son kämpade mot cancer förra året, lagom när han var på väg att börja jobba igen, kvaddar han bilen till oigenkänlighet, när han voltade.Men han kunde krypa ut genom sidorutan med en klämd fot och ett skärsår på tummen, och han har även klarat sin sjukdom. Tankarna fanns givetvis många gånger, att det inte skulle gå vägen, men vi hade tur. Hoppas att dagen blev så ljus och bra den kunde bli.
Ja ,Roland det har gått 6 år! Jag vill ge dej en dikt jag skrev när din lillasyster gick bort. Du var bara 9 år då.
Jag räknade stegen idag
när jag gick där på kyrkogårdsgången.
Jag tänkte på åren som gått
sen jag gick där för första gången.
Då föll snön så vit på brunsvart mull
och sorgen var svår att bära.
Fast åren har gått, går jag dit för din skull
jag saknar dig än, lilla kära.
Du var liten och mjuk
när du smög i min famn för att kramas.
När du sedan blev sjuk
ja, då kände jag hjärtat förlamas
av oro och ångest för dig, du lilla.
Jag ville dig skydda mot allt
det onda som kom ,det som plågade dig
det var hotfullt och grymt och kallt.
Mina omsorger räclte dock ej,
dina krafter försvann för var månad.
Jag förstod kanske inom mej
att du inte var min, bara lånad.
Jag saknar dig så, fastän åren har gått
och jag kan ännu känna din kind
emot min, när godnattkyss jag fått.
Jag kan höra din röst i var vind.
Sorgen mildras väl med åren, men saknaden finns där ,trots att jag hade fyra barn kvar. Men EN fattas mej ändå. Jag tänker på dej KRAMAR från Mor
Jag läste hos Eva om denna ofantliga tragedi....
Tänder ett ljus för Micke...
Jag tycker mycket om Evas och din blogg.Besöker dem varje dag...kram
Det är inte rättvist ibland, inte skall barnen gå före sina föräldrar, mina tårar trillar när jag läser det vackra du skrivit, jag får ont i hela kroppen, man är så ofantligt rädd om de sina...
stora kramar från kicki
Blir väldigt rörd över det du skriver, att förlora sitt barn måste vara det värsta som kan hända.
Sitter här med tårar i ögonen och läser även igenom kommentarerna och glädjs åt att det finns så mycket fina människor som lämnar ett avtryck här.
Jag har själv en son och skulle aldrig kunna föreställa mej känslan om han skulle gå bort.
Jag beklagar sorgen.
Sänder mina varmaste tankar till din sons minne! Som flera andra skrivit: orden räcker inte till; sorgen över ett barn är den allra tyngsta.
Men jag är övertygad om - som du skriver - att ni kommer att träffas igen.
Hej.kikar in och önskar en trevlig kväll.
Tragiskt med Mikael,tankar till er.
Har mist tre unga bröder och sorgen kommer alltid att finnas där.
