Pro-pilkki live!
Idag, lördag 28 mars körde Pro-pilkkigänget en livetävling. Vi startade i Djuptjärn uppe i Svensbyskogarna och avslutade i Bullerviken utanför Bergsviken.
Samling före start vid djuptjärn:
Hela gänget samlat
Alla väntar på att Steffe ska starta igång den prestigefyllda tävlingen. Det är nu det gäller att bevisa att man verkligen kan fiska. Även i verkligheten och inte bara i ett dataspel! Starten går kl. 12.00 och matchen räcker i två timmar.
Väl igång borrade jag först ett hål inte långt från starten. Ronny, Peter och Fredde fiskade en bit där ifrån.
Dagen till ära hade jag köpt mask som bete.Tyckte att det kändes rätt nu, så här fram på vårkanten.
Efter ca 10 minuter vid första hålet kände jag att jag var på helt fel ställe. Något som Ronny och grabbarna aldrig kände. Dom har ju inte den där rutinen. Fiske handlar ju alltid om känsla och rutin. Eller hur?
Så jag knallade iväg med ryggsäcken och borren tvärs över isen mot andra sidan av tjärnen tills jag plötsligt fick en känsla i kroppen att-häär-häär ska jag borra! Borrade som en liten jävel så att känslan och den eventuelle fångsten inte skulle hinna försvinna!
Slet upp borren och skyndade mig att agna på tre feta maskar på kroken! ( Kör med enkelkrok för sportens skull. Jag menar:.-fisken ska ju också ha en liten chans....) Sen sänkte jag sakta ner pilken i hålet. Spännande var det! Jag hade ju den där speciella känslan !
Halvvägs ner till botten kände jag plötsligt två kraftiga ryck! JÄVLARRRR! Nu är det på gång!!
Lyfte lite lätt på spöt, men, neej ingenting, Vad faaaan! Jag släppte saakta ner pilken mot botten ifall det kanske skulle nappa igen.
Och dåå, dåå jäklar sög det ! Kaaaamp ! Riktigt ordentligt! Jiiihoo skrek det inombords! Nu gäller det bara att bärga den här firren så fort som möjligt! Ställde mig på knä och började sakta dra i linan. Firren drog emot ordentligt och plötsligt ställde den sig på tvären och bara bromsade. Skiit !! tänkte jag. Nu skiter det sig! Men lyckan var med mig denna gång och efter lite vevande och slit fick jag upp en grann regnbåge på nästan kilot!
Killarna i gänget som satt längre in skrek Grattis Rolle! YYessss!! Nu var dagen räddad!
Sedan förflöt det en och en halv timme utan ett enda napp. Vilken jäkla tur att man har den där känslan så man kan hitta denna firre mitt ute i tomma intet. Tror jag är född med en viss feeeling!!
När Bjarne såg att jag fick en firre så kom han springande som ett jehuuu över isen och satte sig en bit bortanför mig.
( Han brukar göra så även då vi kör Pro-pilkki på datorn. ) Han röck och slet i spöt som om han trodde att det skulle hjälpa! Men jag tror att han saknar den där känslan som behövs.
Han fick ingen firre där i alla fall.
De andra Gubbarna satt lite utspridda runt om på Djuptjärn och drömde om sin lyckans fångst. Men dätr hände det inte så mycket. Dom fick upp nån liten röding som inte ens skulle mätta en katt till frukost!!! Walle fick en liten harr och sen är det väl inte så mycket mer att skryta om på den tjärnen.
Efter att tiden gått ut vägde vi upp fiskarna och det var ju bara att konstatera att det enda som var ätbart för oss människor var fisken som jag fick. Brevvågen som användes räckte knappt till när min firre skulle vägas in.
Nu var det dags att fara ner till Bullerviken för dagens andra match. Vi hade 25 min. på oss och väl framme var det bara att rusa iväg ut på isen.
Jag och Anders sprang iväg dit vi trodde att man skulle sitta. Vi borrade var sitt hål och det dröjde inte länge så fick Anders napp. Det nappade flera gånger men han hann inte med sa han. För mig nappade det ingenting så jag knallade iväg över isen för att prova min lycka längre bort.
Jag fiskade med mask och en fluga som upphängare två dm ovanför pilken. Det brukar ge resultat. Men så icke idag.
Spang iväg ner till bron till Bergsviken där Ronny, Thomas ,Peter , Fredde och Bjarne satt. Hade sett att Ronny vevade med armarna och drog upp nåntig ur hålet flera gånger! Han fick fyra aborrar som inte var större än pirken! Mycket väsen för ingenting! YYYess tänkte jag. Nu jäklar ska jag springa dit och dra några firrar!
Icke sa Nicke! Inte ett napp! Faaaan! Man ska nog fiska med maggot här! Men jag kämpade på med metmasken ända tills tiden gick ut. Fick inte en firre. Inte ens ett napp.
Men det roliga med allt var att Anders drog flera fina aborrar så när Steffe blåste av tävlingen på Bullerviken var det ingen som hade en chans mot honom.
Nåväl! Dagen slutade mycket lyckat för oss gubbar! Vi slutade på samma poäng efter de två fiskesjöarna. Men tack vare att det var färre som fick något i första sjön så vann jag hela tävlingen! Tycker ändå att vi var lika jag och Anders.Men domaren bestämmer, så jag fick fara hem med en guldmedalj och ett fint förstapris i form av en gravyrmaskin.
Vilken lyckad dag!!
Tack ska ni ha killar! Det är skitkul att få vara med er och fiska. Både på datorn och i levande livet. Ni är sköna killar hela gänget !
Ha de så gott
Rolle
Samling före start vid djuptjärn:
Hela gänget samlat
Alla väntar på att Steffe ska starta igång den prestigefyllda tävlingen. Det är nu det gäller att bevisa att man verkligen kan fiska. Även i verkligheten och inte bara i ett dataspel! Starten går kl. 12.00 och matchen räcker i två timmar.
Väl igång borrade jag först ett hål inte långt från starten. Ronny, Peter och Fredde fiskade en bit där ifrån.
Dagen till ära hade jag köpt mask som bete.Tyckte att det kändes rätt nu, så här fram på vårkanten.
Efter ca 10 minuter vid första hålet kände jag att jag var på helt fel ställe. Något som Ronny och grabbarna aldrig kände. Dom har ju inte den där rutinen. Fiske handlar ju alltid om känsla och rutin. Eller hur?
Så jag knallade iväg med ryggsäcken och borren tvärs över isen mot andra sidan av tjärnen tills jag plötsligt fick en känsla i kroppen att-häär-häär ska jag borra! Borrade som en liten jävel så att känslan och den eventuelle fångsten inte skulle hinna försvinna!
Slet upp borren och skyndade mig att agna på tre feta maskar på kroken! ( Kör med enkelkrok för sportens skull. Jag menar:.-fisken ska ju också ha en liten chans....) Sen sänkte jag sakta ner pilken i hålet. Spännande var det! Jag hade ju den där speciella känslan !
Halvvägs ner till botten kände jag plötsligt två kraftiga ryck! JÄVLARRRR! Nu är det på gång!!
Lyfte lite lätt på spöt, men, neej ingenting, Vad faaaan! Jag släppte saakta ner pilken mot botten ifall det kanske skulle nappa igen.
Och dåå, dåå jäklar sög det ! Kaaaamp ! Riktigt ordentligt! Jiiihoo skrek det inombords! Nu gäller det bara att bärga den här firren så fort som möjligt! Ställde mig på knä och började sakta dra i linan. Firren drog emot ordentligt och plötsligt ställde den sig på tvären och bara bromsade. Skiit !! tänkte jag. Nu skiter det sig! Men lyckan var med mig denna gång och efter lite vevande och slit fick jag upp en grann regnbåge på nästan kilot!
Killarna i gänget som satt längre in skrek Grattis Rolle! YYessss!! Nu var dagen räddad!
Sedan förflöt det en och en halv timme utan ett enda napp. Vilken jäkla tur att man har den där känslan så man kan hitta denna firre mitt ute i tomma intet. Tror jag är född med en viss feeeling!!
När Bjarne såg att jag fick en firre så kom han springande som ett jehuuu över isen och satte sig en bit bortanför mig.
( Han brukar göra så även då vi kör Pro-pilkki på datorn. ) Han röck och slet i spöt som om han trodde att det skulle hjälpa! Men jag tror att han saknar den där känslan som behövs.
Han fick ingen firre där i alla fall.
De andra Gubbarna satt lite utspridda runt om på Djuptjärn och drömde om sin lyckans fångst. Men dätr hände det inte så mycket. Dom fick upp nån liten röding som inte ens skulle mätta en katt till frukost!!! Walle fick en liten harr och sen är det väl inte så mycket mer att skryta om på den tjärnen.
Efter att tiden gått ut vägde vi upp fiskarna och det var ju bara att konstatera att det enda som var ätbart för oss människor var fisken som jag fick. Brevvågen som användes räckte knappt till när min firre skulle vägas in.
Nu var det dags att fara ner till Bullerviken för dagens andra match. Vi hade 25 min. på oss och väl framme var det bara att rusa iväg ut på isen.
Jag och Anders sprang iväg dit vi trodde att man skulle sitta. Vi borrade var sitt hål och det dröjde inte länge så fick Anders napp. Det nappade flera gånger men han hann inte med sa han. För mig nappade det ingenting så jag knallade iväg över isen för att prova min lycka längre bort.
Jag fiskade med mask och en fluga som upphängare två dm ovanför pilken. Det brukar ge resultat. Men så icke idag.
Spang iväg ner till bron till Bergsviken där Ronny, Thomas ,Peter , Fredde och Bjarne satt. Hade sett att Ronny vevade med armarna och drog upp nåntig ur hålet flera gånger! Han fick fyra aborrar som inte var större än pirken! Mycket väsen för ingenting! YYYess tänkte jag. Nu jäklar ska jag springa dit och dra några firrar!
Icke sa Nicke! Inte ett napp! Faaaan! Man ska nog fiska med maggot här! Men jag kämpade på med metmasken ända tills tiden gick ut. Fick inte en firre. Inte ens ett napp.
Men det roliga med allt var att Anders drog flera fina aborrar så när Steffe blåste av tävlingen på Bullerviken var det ingen som hade en chans mot honom.
Nåväl! Dagen slutade mycket lyckat för oss gubbar! Vi slutade på samma poäng efter de två fiskesjöarna. Men tack vare att det var färre som fick något i första sjön så vann jag hela tävlingen! Tycker ändå att vi var lika jag och Anders.Men domaren bestämmer, så jag fick fara hem med en guldmedalj och ett fint förstapris i form av en gravyrmaskin.
Vilken lyckad dag!!
Tack ska ni ha killar! Det är skitkul att få vara med er och fiska. Både på datorn och i levande livet. Ni är sköna killar hela gänget !
Ha de så gott
Rolle
Lördagsmys vid brasan !
Idag blev det korvgrillning för hela slanten !
Tomas och pojkarna kom hit och Kenneth och Petra och tjejerna också, så vi var ganska många som brände korv och drack kaffe ( och mina special-smoothies med whisky ) och saft !
Blev många härliga timmar i solen...
Ha det bra.
Rolle
Lycka...
Efter skottningen av gården, var jag bara tvungen att testa hojen...och den startade direkt !
Ha de bra.
Rolle
